Vad händer härnäst? Skyddspolisen skisserade upp alternativa scenarier för konsekvenserna av Rysslands anfallskrig

Det ryska anfallskriget har stor inverkan på det säkerhetspolitiska läget i Europa. Vi känner ännu inte till alla konsekvenser, eftersom kriget i Ukraina kan utvecklas i mycket olika riktningar även på kort sikt. Som underrättelsetjänst har Skyddspolisen till uppgift att förutse utvecklingsförlopp som påverkar Finlands nationella säkerhet. En proaktiv analys hjälper finländska beslutsfattare och experter i det utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattandet.

Skyddspolisens experter har utarbetat fyra möjliga scenarier för hur det ryska anfallskriget påverkar den inre utvecklingen i Ryssland under de följande två åren. Inget av dessa scenarier kommer sannolikt att förverkligas i just den formen eftersom verkligheten alltid är mer komplex. Framsynsarbete är således inte detsamma som att förutspå, utan det är fråga om granskning av olika framtidsutsikter.

De scenarier som presenteras i den här artikeln är avsedda att ge en uppfattning av olika framtidsutsikter. Scenarierna har utarbetats med hjälp av metoderna för framtidsforskning, och tillsammans ska dessa fyra scenarier täcka så många olika utvecklingslinjer som möjligt. Vissa utvecklingsförlopp är osannolika, medan andra är mer sannolika. Scenarierna i den här
artikeln anges inte i sannolikhetsordning.

Kallduschar, dvs. oväntade händelser

Utöver de egentliga scenarierna måste man beakta möjligheten till betydande oförutsedda händelser. Dessa oväntade men till sina verkningar betydande händelser kan också kallas kallduschar. Exempelvis kan en helt ny global kris, såsom en ny pandemi eller en terrorattack som leder till en ny konflikt, få all internationell uppmärksamhet och styra resurserna åt annat håll. Detta minskar i så fall viljan att stödja Ukrainas försvarskamp.

Långt krig

I det första scenariot pågår kriget i Ukraina fortfarande 2025. Varken Ryssland eller Ukraina uppnår några avgörande militära framgångar. Striderna har stabiliserats till ett ställningskrig där båda parterna fortfarande lider av betydande förluster. 

Den ryska regimen är fortsatt stabil trots att de ständiga förlusterna i Ukraina och den ekonomiska bärkraften orsakar landets ledning växande oro över huruvida folkets stöd kommer att fortsätta.

Ryssland saknar effektiva trupper och vapensystem. Landet har inte velat ta sådana risker som fullständig mobilisering. Samtidigt har Ukraina oförtröttligt fortsatt att försvara sig. Västvärlden har fortsatt att stödja Ukraina, men stödet har inte varit tillräckligt för att avgöra kriget till förmån för Ukraina. Vid ingången av år 2025 är det alltmer osäkert hur stödet från västländerna kommer att fortsätta. 

Något fredsavtal är inte i sikte vid ingången av år 2025.

Framgångar för Ukraina

Ukraina stöds av en enhetlig västvärld och har tvingat bort Ryssland från sitt territorium före 2025. Ukrainas militära framgångar beror inte bara på dess egen stridsvilja och militära skicklighet, utan också på ett starkare stöd från västländerna än tidigare.

Rysslands misslyckande förklaras å sin sida av landets oförmåga att öka sina militära insatser i Ukraina. Den ryska ledningen vill inte  ta de risker som exempelvis fullskalig mobilisering skulle innebära. Missnöjet i Ryssland växer till följd av förluster i Ukraina, kris på finansmarknaden och en försämrad levnadsstandard. 

Rysslands allt större förluster ökar dess vilja att ytterligare eskalera situationen.

Rysslands återtåg från Ukraina ställer Putinregimen inför en svår situation som leder till ett maktskifte, men inte till revolution. Ledningen i landet övertas av en person inom maktapparaten.

Ryssland ockuperar Ukraina

Ryssland ockuperar Ukraina nästan helt före 2025. Västvärlden är splittrad och har inte kunnat ge Ukraina tillräckligt stöd. Bland annat energikrisen och inflationen undergräver viljan i väst att stödja Ukraina. 

Rysslands fortsatta målmedvetna förstörelse av civila mål och de svåra förlusterna för Ukraina har slutligen en avgörande inverkan  på stridsviljan. Ukrainas försvar knäcks och Ryssland lyckas ockupera merparten av landet. Den ukrainska motståndsrörelsen fortsätter sin kamp mot ockupationsstyrkorna i hela landet. Fler ukrainare flyr undan ockupationsmakten till europeiska länder.

De militära framgångarna och uppnåendet av krigets politiska mål har ökat medborgarnas stöd för den ryska regimen och utrikespolitiken. Rysslands ekonomi har emellertid lidit skada av undantagstillståndet. Levnadsstandarden i Ryssland har fortsatt att försämras, och i de fattigaste regionerna finns till och med tecken på en humanitär kris.

Den ryska centralförvaltningen följer systematiskt stämningen bland medborgarna och kväver alla åsiktsyttringar med krafttag.

Ryssland flyttar sina trupper till gränserna mot Polen, Lettland och Litauen. Risken för krig mellan Nato och Ryssland ökar. Ockupationen av Ukraina är ett smärtsamt nederlag för väst. Relationerna mellan Ryssland och västländerna har kollapsat, och en del stater har inte längre några diplomatiska förbindelser med Ryssland.

Osäker fred

Krigsåtgärderna upphör före 2025 med ett avtal om eldupphör där Ukraina delas upp enligt frontlinjerna. Att ett avtal fås till stånd beror på båda parternas förluster, känslan av att en militär lösning är osannolik och externa påtryckningar på båda parterna i kriget.

Västvärldens militära stöd till Ukraina har börjat rasa. De europeiska ländernas enighet håller inte och krigströtthet tynger medborgarna. Men samtidigt har den ryska ledningen gjort den bedömningen att ett fortsatt resultatlöst krig kan hota regimens egen existens.

Ukraina förlorar östliga och sydliga territorier till Ryssland. Man böjer sig för lösningen eftersom priset för ett fortsatt krig bedöms vara för högt.

Putins förutsättningar att vara landets ledare försvagas, och han drar sig tillbaka från maktens centrum strax efter 2024.