Den lättaste förklaringen fungerar sällan – psykisk hälsa är bara en faktor vid bedömningen av terrorhotet

Nyhetsrapporteringen om terrorattentat framför ofta att gärningspersonen lidit av psykiska problem. Detta gäller i synnerhet när det är fråga om ett attentat eller försök till attentat från en enskild gärningsperson. Enligt överläkare Allan Seppänen är psykisk ohälsa emellertid inte någon väsentlig förklarande faktor till terroristisk aktivitet.

Allan Seppänen, överläkare vid HUS.

När nyheterna rapporterar om ett terrorattentat eller försök till attentat blir det ofta offentlig debatt om gärningspersonens eller gärningspersonernas psykiska hälsa. Om gärningspersonen har försökt få vård för sina psykiska problem, anses problemen ofta vara förklaringen till våldsdådet. Enligt rättspsykiater Allan Seppänen är förklaringen dock sällan så pass enkel. Seppänen är överläkare för intensifierad avdelningsvård och rättspsykiatri vid HUS.

"Överlag är psykisk ohälsa inte någon betydande underliggande orsak till terrordåd. Genom nyheter om psykiska problem går det kanske att förenkla och medikalisera det som hänt. Då behöver man inte gå in på sociala, politiska, kulturella och religiösa dimensioner, som kan vara lite pinsamma och besvärliga ämnen för den som ska förklara det skedda och också mer allmänt för samhället."

Svåra psykiska problem hindrar ofta en person från att agera konsekvent tillsammans med andra människor. Men även den som lider av paranoid schizofreni kan agera självständigt till och med på lång sikt. 

"Man skulle tycka att en sådan person relativt snabbt utesluts ur en tätt sammanhållen grupp. Enligt en försiktig och preliminär bedömning kan det förekomma fler psykiska problem bland dem som agerar ensamma än bland dem som arbetar i grupp."

Det är problematiskt att bunta ihop olika psykiska problem när man funderar om de delvis kan ligga bakom ett terrordåd. Seppänen understryker att ingen psykisk störning har något direkt samband med terroristiskt våld.

"Vissa psykiska störningar ökar sannolikheten för våldsutövning i allmänhet, medan andra störningar minskar sannolikheten. Exempelvis depression passiverar en människa och minskar i typfallet sannolikheten för att hen gör sig skyldig till våldsbrott. Svåra psykotiska sjukdomar ökar sannolikheten för våld i någon mån, särskilt i kombination med missbruksproblem."

Skyddspolisen uppdaterar kontinuerligt en förteckning över målpersoner för kontraterrorism. Förteckningen är ett instrument för kontraterrorism som styr inhämtningen av information och förebyggandet av hot. Det väsentliga är att identifiera eventuella gärningspersoner i förväg. Eventuella uppgifter om psykiska problem är en av de faktorer som ger ökad anledning till oro uttryckligen för att vissa störningar kan öka potentialen för våld. Den psykiska hälsan är emellertid alltid bara en av alla faktorer som beaktas i en samlad bedömning.

Ibland minskar psykiska problem terrorhotet. Seppänen har sett fall där en patient på webben har skapat en fristående identitet som är helt separat från patientens verkliga identitet och funktionsförmåga.

Samma fenomen är känt också hos Skyddspolisen. En person som på webben uppträder aggressivt och hotfullt kan vid kontakt ansikte mot ansikte visa sig ha exempelvis mycket begränsad livskompetens och funktionsförmåga och inte utgöra något verkligt hot.

Enbart ordvalen gör inte en gärning till terrorism

Enligt Seppänen är psykisk ohälsa inte något som exponerar för radikalisering, utan orsakerna är helt enkelt mer komplicerade. Däremot förekommer det vid vissa psykiatriska störningar en tankemodell där det för en lekman kan verka vara fråga om radikalisering, även om det sett med en psykiaters ögon är fråga om ett helt annat fenomen.

"Relativt många psykotiska sjukdomar är förknippade med religiösa vanföreställningar, samma typ av dogmatisk religiös retorik som vi är vana att höra radikaliserade personer ge uttryck för. Dessa människors sinne domineras dock helt av vad sjukdomen matar det med, och det går inte att börja manipulera det med exempelvis propaganda."

Genom nyheter om psykiska problem går det kanske att förenkla och medikalisera det som hänt.

Också inom Skyddspolisens kontraterrorarbete ser man att enbart ordvalen ännu inte gör gärningen till terrorism. Ideologin kan vara påklistrad och det är svårt att bedöma hur äkta den är. I de svåraste fallen är det i slutändan domstolen som utifrån all tillgänglig bevisning avgör vad det är fråga om. Vid behov bedöms gärningspersonens tillräknelighet i en sinnesundersökning.

De mest förödande terrorattentaten uppstår inte på stundens ingivelse eller till följd av hallucinationer. De föregås ofta av upp till flera års systematisk planering. Komplexa planer på dåd inbegriper ett stort antal människor med olika uppgifter. I synnerhet de som planerar dåden, men också gärningspersonerna, har i allmänhet en mycket stark ideologisk övertygelse som de anser berättiga till och med extremt våld.

Finns det då någon psykologisk egenskap som är gemensam för dem som deltar i radikal verksamhet? Både Skyddspolisens terroranalytiker och Seppänen förhåller sig skeptiska till tanken.

"Det finns så många former av radikalisering. Olika terrorgrupper skiljer sig mycket från varandra och även inom dem finns det så pass olika typer av roller att grupperna oundvikligen är mycket heterogena."

Däremot hänger radikalisering ofta ihop med erfarenheter av isolering, förödmjukelse och utanförskap. Seppänen anser således att radikalisering kan förebyggas med samma metoder som också i övrigt stöder det sociala och psykiska välbefinnandet. Han anser det vara viktigt att människor integreras i sin egen omgivning och att man får dem att delta i utbildning.

Trots att psykiska problem inte är någon betydande orsak som kan förklara terrorism vill Seppänen också lyfta fram de risker som är förenade med svår tillgång till vård.

"Det är ett entydigt faktum att mentalvårdstjänsterna har körts ner alltför mycket. Det innebär alltid en risk för att det finns olösta psykiatriska problem som också kan ta sig uttryck i våld."