Den första kontakten, mötena och testen – så här gör utländska underrättelsetjänster sina värvningsförsök i Finland

Den traditionella personbaserade underrättelseinhämtningen är fortfarande en viktig del av den metodarsenal som främmande stater använder sig av i sin informationsinhämtning. Med denna metod kan underrättelsetjänsterna inhämta sådan information som annars skulle vara svår att komma åt.

Illustration, järnvägsstationen och en bil.

Utöver hemliga uppgifter är utländska underrättelsetjänster också intresserade av information om synpunkter, insideruppgifter och framtidsbedömningar hos finländska sakkunniga, tjänstemän och personer som arbetar med politiken. Tillgång till sådan information är svår att få med andra medel än personbaserad underrättelseinhämtning.

En underrättelseofficer för en främmande stat som bedriver personbaserad underrättelseinhämtning har till huvudsaklig uppgift att skapa kontakter med människorna i mållandet och att bland dem finna informationskällor som med tiden kan försöka värvas som agenter för hemlig informationsinhämtning och påverkan. Med agent anses i underrättelseterminologin uttryckligen en person som värvats som medhjälpare till en underrättelsetjänst.

Värvningen är en lång och stegvis genomförd process. En väl genomförd värvning upplevs inte av målpersonen som något betänkligt – tvärtom. Underrättelseofficeren presenterar sig inte som representant för en underrättelsetjänst utan arbetar ofta under diplomatisk täckmantel eller någon annan yrkesmässig täckmantel. Mötena är naturliga arbetsrelaterade situationer.

Även om kontakterna pågår till och med i flera år är det möjligt att målpersonen för värvningen inte blir medveten om att han eller hon har med en främmande stats underrättelsetjänst att göra. Senare under värvningsprocessen kan även pengar bli en väsentlig motiverande faktor.

Det är värt att notera att vartenda möte med en underrättelseofficer är en situation med informationsinhämtning, även om värvningsprocessen inte fortskrider längre än det första mötet.

Skyddspolisen har till uppgift att identifiera främmande makters troliga underrättelseofficerare och att varna de finländare som officerarna håller kontakt med för det bakomliggande verkliga syftet med kontakterna.

 

Så här framskrider värvningen

 

DEN FÖRSTA KONTAKTEN

Målpersonen för värvningen väljs på förhand. Det ska vara en person som kan ge den främmande statens underrättelsetjänst tillgång till information av intresse för tjänsten. Den första kontakten tas oftast i samband med något arbets- eller fritidsevenemang, såsom ett seminarium eller en konferens. Detta kan även ske på ett målinriktat sätt per e-post eller annars på nätet, till exempel via en LinkedInprofil.

MÖTENA

Underrättelseofficeren kontaktar målpersonen för att föreslå ett möte, till exempel en lunchträff. Detta följs av fler förslag om att träffas och fler möten. Kontakterna och initiativen kan vara unilaterala. Mötena ger intryck av att vara naturliga yrkesmässiga tillfällen för diskussioner. Underrättelseofficeren siktar på att bygga upp förtroende och ökande kamratlighet i och med ytterligare möten. Denna fas kan pågå i flera år.

TESTEN

När underrättelseofficeren tillräckligt länge byggt upp förhållandet, är det dags för den första testen. Officeren kan be om någon upplysning och tjänst, såsom om att få offentligt  informationsmaterial i pappersformat eller på ett usb-minne. Det är egentligen inget fel på det som målpersonen gör, men i och med att personen gått med på att uppfylla begäran har han eller hon tagit det första kritiska steget, dvs. gjort något på begäran av en främmande stats underrättelseaktör. Det är möjligt att målpersonen får någon tackpresent för sina mödor. Syftet med presenterna är att med tanke på värvningsförsök vänja målpersonen vid att ta emot belöning. Tröskeln att fullgöra uppdrag börjar sänkas.

UNDERRÄTTELSE OFFICEREN BYTS

Stationeringstiden för en underrättelseofficer i Finland är några år. Värvningsprocesserna kan ta längre än så. Således kan det med tiden bli byte på underrättelseofficerposten. Då presenterar officeren sin kollega för målpersonen till exempel som vän. Den nya underrättelseofficeren fortsätter med kontakterna och med att bygga upp förhållandet.

DEN DEFINITIVA TESTEN

När värvningsförhållandet ytterligare utvecklats, gör underrättelseofficeren den definitiva testen genom att begära till exempel hemlig information eller genom ett försök att via målpersonen påverka beslutsfattandet inom något ämnesområde.

VÄRVNINGEN

Om den föregående fasen avslutas framgångsrikt har målpersonen för värvningen blivit agent för en främmande stats underrättelsetjänst. Detta medför direkta uppdrag, begäranden om information, belöning i pengar, hemlighetsmakeri. Tyngdpunkten i uppdragen kan ligga även på påverkan. Då kan underrättelseofficeren sikta exempelvis på att via målpersonen eller i målpersonens namn få sådana ståndpunkter publicerade som tjänar den främmande maktens intressen.