Skyddspolisen uppstod när kalla kriget randades – nutidens hot likartade

I år har det gått 75 år sedan den grundligt förnyade finländska säkerhetspolisen Skyddspolisen inledde sin verksamhet. Den nya specialpolisens uppgift var att opartiskt skydda Finlands lagliga stats- och samhällsskick genom att avslöja högförräderi- och landsförräderianslag riktade mot landet.

Redan ämbetsverkets namn vittnar om ett avståndstagande från föregångarna Detektiva centralpolisen och Statspolisen (Stapo I och II), vilka under den unga republikens turbulenta första årtionden hade omvandlats till dels hemliga men också politiska poliser. Den förnyade specialpolisens uppgift var att opartiskt skydda Finlands lagliga stats- och samhällsskick.

Det nya ämbetsverkets verksamhetsmiljö dominerades 1949 av teman som känns bekanta. Det kalla kriget mellan Förenta staterna och Sovjetunionen hade börjat ett par år tidigare. Finland slöt VSB-pakten med Sovjetunionen och positionerade sig därmed officiellt som neutralt, men bakom den offentliga kulissen som en utpost som stod i bräschen för väst. När det gällde yttre hot var Skyddspolisens viktigaste uppgift fortfarande att avslöja och bekämpa Sovjetunionens spionage.

Arbetet bar frukt på 1950-talet särskilt vid östgränsen, där Sovjetunionens gränstrupper och militära underrättelsetjänst aktivt värvade finländare som bodde i gränszonen till agenter. Också representanter för västländernas underrättelsetjänster åkte fast. Finlands geografiska läge lockade Nato-länderna att utnyttja landet för spionage på Sovjetunionen.

Befogenheterna och den politiska situationen begränsade Skyddspolisens verksamhet

Det kalla kriget avspeglades också i Skyddspolisens verksamhet. Övervakningen inriktades länge huvudsakligen på kommunister, vilka Finlands statsledning befarade skulle försöka störta demokratin och med stöd av Sovjetunionen införa en diktatur.

Man höll också ett öga på de kommunistiska partierna DFFF och SKP och deras verksamhet, då man antog – och slutligen också fick bekräftat – att de utnyttjade partierna som ett verktyg för sin påverkan i sina försök att binda Finland politiskt och ekonomiskt till sin egen intressesfär. Via SKP hölls Sovjetunionens underrättelsetjänst ajour också om finländsk politik.

Med sina befogenheter hade Skyddspolisen dock inte möjlighet att ingripa mot den politiska underrättelseverksamhet och påverkan som Sovjetunionen bedrev i Finland. Den enda effektiva motåtgärden, en offentlig och öppen debatt om den sovjetiska underrättelseverksamhetens faror, var omöjlig i VSB-Finland.

Upprepar historien sig?

Nu 75 år senare fortsätter Skyddspolisen sitt arbete för att försvara Finlands nationella säkerhet. Ämbetsverkets verksamhetsmiljö domineras åter av motsättningarna mellan öst och väst och de försämrade stormaktsrelationerna, nu mellan Förenta staterna och Kina.

Också i Europas säkerhetssystem skedde åter en långvarig förändring när Ryssland för två år sedan inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Andra svårigheter är klimatförändringen och fattigdomen som driver allt större människomassor på flykt, samtidigt som diskussionen om demokratins kris ökar i såväl Förenta staterna som Västeuropa.

Geopolitiskt ligger Finland fortfarande mellan öst och väst, och av de yttre hoten är det fortfarande Rysslands olagliga underrättelseinhämtning och påverkan som är det största hotet mot den nationella säkerheten. Också när det gäller den inre säkerheten står de inhemska ytterlighetsrörelserna åter i fokus, då hotet från i synnerhet extremhögern har ökat de senaste åren. Också drömmarna om att med våld kullkasta det demokratiska samhällsskicket och ersätta det med en diktatur har upplivats.

Historien verkar alltså upprepa sig när det gäller Skyddspolisens verksamhetsmiljö. Å andra sidan visar det att behovet av underrättelse- och säkerhetstjänster som avvärjer hot mot den nationella säkerheten (tyvärr) är evigt. Bara hotens enskildheter ändras med tiden.

Finlands positionering har ändrats väsentligt 

I Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska ställning har det däremot skett en betydande förändring. År 2024 sällade sig Finland officiellt till västblocket såväl genom medlemskapen i EU och Nato som genom det avtal om försvarssamarbete (DCA-avtalet) som ingicks med Förenta staterna och det nära JEF-samarbetet med Storbritannien.

Denna nya ställning ger trygghet men medför också nya förpliktelser. Skyddspolisen som år 2019 blev en säkerhets- och underrättelsetjänst sköter dessa uppgifter genom att producera proaktiv underrättelseinformation till underlag för statsledningens utrikes- och säkerhetspolitiska beslut, men också för Finlands bundsförvanters behov.

Nytt är också möjligheten även för Skyddspolisen att tala offentligt och utan omskrivningar om hoten mot Finlands nationella säkerhet. Det är särskilt viktigt i en tid när sätten för fientlig informationspåverkan är nästan obegränsade.

Mari Luukkonen
Doktorerat på Skyddspolisens historia, specialsakkunnig vid Skyddspolisen